Ett enormt hål i Antarktis is, som upptäcktes för flera decennier sedan, avslöjar äntligen sina hemligheter tack vare en banbrytande vetenskaplig studie.
- Ett kolossalt hål, dubbelt så stort som Schweiz, observerades i Antarktiska isen 2017.
- Polynier fungerar som en fristad för många fåglar och havsdäggdjur under vintern.
- Säl som utrustats med sändare har hjälpt forskarna att förstå de bakomliggande mekanismerna bakom fenomenet.
- Den ökande intensiteten i havsströmmar och vindar kan leda till fler liknande formationer i framtiden.
Under 2017 fascinerade ett fascinerande fenomen forskarvärlden: ett enormt hål, dubbelt så stort som Schweiz, uppstod i Antarktisisen. Detta hål, känt som en polyni, väckte många frågor bland forskare världen över. Hålet upptäcktes först på 1970-talet med hjälp av satelliter och har sedan dess dykt upp sporadiskt under årtiondenas lopp. Men under vintern 2016–2017 nådde fenomenet en aldrig tidigare skådad omfattning och täckte en yta på 80 000 km². Ett internationellt team av oceanologer har nyligen klarlagt mysterierna kring denna spektakulära formation.
Polynier: oaser i isen
Polynier, dessa hål i havsisen, är inte ovanliga i polarregionerna. De bildas naturligt under vintern och fungerar som tillflyktsort för olika fåglar och havsdäggdjur. Dessa isiga oaser uppträder vanligtvis på samma plats och är resultatet av välkända havsprocesser. Vertikala havsströmmar spelar en viktig roll i deras bildning. När dessa strömmar stiger upp från djupet för de med sig varmare och saltare vatten till ytan, vilket får havsisen att smälta.
Aditya Narayanan, oceanolog vid Göteborgs universitet, förklarar att polynier bildas tack vare vertikala havsströmmar som driver upp varmt och salt vatten. Denna process förhindrar att havsisen bildas igen, vilket skapar öppningar i packisen. Polynien vid Maud Rise har dock visat sig vara ett exceptionellt fall som kräver en djupgående förståelse av de mekanismer som är i spel.
Sälar utrustade med sändare för att lösa mysteriet
För att förstå polynien vid Maud Rise och dess omfattning har forskarna använt sig av en innovativ metod: sälar utrustade med sändare. Dessa djur, som kan dyka upp till 2 000 meter under ytan, har gett värdefulla uppgifter om temperatur, salthalt och djup i det omgivande vattnet. Sarah Gille, forskare vid Oceanographic Institute i San Diego, betonar vikten av den information som dessa sälar har samlat in.
Dessa data har visat att en cirkulär havsström intensifierade sin aktivitet under vintern 2016–2017, vilket ledde till en ökad uppströmning av varmt och salt vatten. Mount Maud Rise, som ligger cirka 1 000 meter under ytan, underlättade ansamlingen av detta saltvatten på sin topp. Detta gjorde att polynyan kunde bestå längre än väntat. Ett andra fenomen, Ekman-transporten, förstärkte denna process genom att flytta det ackumulerade saltet mot bergets norra sida.
Vindarnas och havsströmmarna roll
Ekman-transporten, ett fenomen som är kopplat till vindarna som blåser över havsytan, spelade en avgörande roll i bildandet av polynen. Vindarna skapade en spiralformad effekt som orsakade en vattenrörelse som sugde upp det ackumulerade saltet och förde det till andra områden. Denna process bidrog till att hålet i havsisen blev större och bestod längre. Senare under 2017 slutade polynen att växa, men forskarna är fortfarande vaksamma på att den kan återkomma.
Experter varnar för att intensifierade havsströmmar och vintervindar kan leda till att liknande hål uppstår i framtiden. Havsfrosten kan då komma att se ut som gruyèreost på vintern. Förståelsen av dessa fenomen är avgörande för att kunna förutse klimatförändringar och deras konsekvenser för de polära ekosystemen.
Framtidsutsikter och klimatutmaningar
Upptäckten av Maud Rise-polynien belyser vikten av att studera de komplexa interaktionerna mellan havet och atmosfären. Polynier är fascinerande, men väcker också viktiga frågor om klimatförändringarna och deras påverkan på isen. De data som forskarna samlar in är avgörande för att kunna modellera framtida klimatscenarier och förutse kommande förändringar.
Tekniska framsteg, såsom användningen av sändare på sälar, öppnar nya möjligheter att studera dessa fenomen på djupet. Forskarna måste fortsätta att utforska dessa interaktioner för att bättre förstå klimatdynamiken. Hur kommer polyni att påverka den ömtåliga balansen i de polära ekosystemen och vilka utmaningar kommer vi att möta för att bevara den biologiska mångfalden i dessa regioner?
